Linda Theres Hjortsberg

En blogg om en vanlig kullas väg genom livet.

Återtåget

Publicerad 2016-09-05 22:06:46 i Allmänt,

Diskmaskinen surrar med ett repetativt ljud i köket.
TV´n sorlar i bakgrunden med nån reklamfilm från ICA.
Det sipprar ut lite ljus i dörrspringan från badrummet.
Jesper skrattar till då och då från soffan åt nåt klipp på paddan.
Siri sover tungt sen nån timme tillbaka.
 
Och här sitter jag i min älskade gungstol med datorn i knät. Jag har miljarder tankar och funderingar som jag vill vädra. Det riktigt kokar i huvudet på mig, fast på ett positivt sätt. 
Och jag vill ju som vanligt dela med mig. Jag vill öppna upp, släppa ut, släppa in. Jag vill badda svettiga mammapannor och naket berätta att ni är inte ensamma. NI ÄR INTE ENSAMMA.
 
Liksom tidigare inlägg i den här bloggen, så vill jag fortsätta belysa att vi människor ofta går runt och tänker på exakt samma saker. Men vi tror att vi är de enda som tänker dem. Och så går vi runt och bankar pannan i kaklet för att försöka på nåt sätt slinka in i strömmen av normalitet. Nervöst inlyssnande på hur alla andra gör, läser artiklar om det ena än det andra. Köper böcker av den senaste populärpsykologen. Googlar oss vindögda.
Letar febrilt efter det där perfekta framgångsreceptet, hur man ska dreja en ny skapelse till världen utan att ge den alltför mycket men på vägen. Svingar oss runt i lianerna genom den oändliga djungeln av rekommendationer, bättre vetande, andras erfarenheter, pekande fingrar och skräckhistorier.
Undrar hur i hela fridens namn vi ska orka läsa igenom alla föräldraböcker, WHO´s rekommendationer, alla broschyrer från BVC, MVC, BB osv. 
 
Jag kommer vilja skriva om min syn på föräldraskapet. Jag vill öppna ögon, lätta hjärtan, väcka tankar, skapa diskussion. Jag vill att  föräldrar ska kunna dra en lättnadens suck när de läser här. Tycka det är skönt när nån vågar lyfta på det där tunga gjutjärnslocket och vädra ur lukten av bajsblöja ur det mentala rummet.
 
Vissa saker som jag skriver här kommer säkert flera av er som läser känna igen sig i. Det kan vara saker man sagt, diskussioner vi haft, kommentarer skrivna i nåt cyberspace någonstans. Jag kommer aldrig att skriva ut någons namn och jag kommer vara försiktig med att måla upp sammanhang, för jag vill absolut inte att någon ska känna sig uthängd eller utpekad. Jag vill inte att någon ska känna att jag skriver för att ifrågasätter, motsätter eller på annat sätt underkastar det någon sagt till mig.
Det enda jag vill är att vi ska kunna prata öppet om vad vi tycker, tänker och känner. Det är allt jag vill. För det är så jävla viktigt tycker jag. Inte minst för våra barns skull.
Vi föräldrar måste få knäppa upp den där hårt snörda korsetten, låta vårt känslomässiga fläbb få dallra ut, ta ett djupt andetag och på utandningen få uttrycka vad vi känner. 
 
Jag har bara varit mamma i knappt sex månader. Jag vet ingenting om hur det är att vara förälder till äldre barn. 
Jag utgår bara ifrån mig själv och där jag står precis just nu.
Jag vet inte hur det kommer bli, jag kan inte förstå eller räkna ut hur framtiden kommer att se ut.
 
Och det är ok.
 
Jag är här och nu. Jag har en fantastisk liten dotter. Jag gör så gott jag kan. 
Och just precis nu, så är det allt som behövs.
 
Hoppas ni hänger på!
 

Om

Min profilbild

Linda

30-årig kulla boendes i Falun med maken Jesper, dottern Siri född i Mars -16 samt pudeln Freja som för det mesta bor hos mormor och morfar. Här skriver jag om min resa genom livet med allt vad det innebär. Numera kommer nog föräldraskapet få stå i fokus. Hoppas du vill följa med!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela